After Work

På fredag skall vi på företaget gå ut och ta en öl eller två efter jobbet. Ett trevligt initiativ som kommer från bland annat Ler. Men, hur gör man med klädseln? Enligt en del skall man gå direkt från jobbet till puben utan att byta kläder om det skall kallas After Work men det är inte omöjligt att vi stannar ute ganska länge och då är det frågan om man kan kalla det After Work utan helt plötsligt blir det en pubkväll. Kan man gå direkt till puben efter jobbet för att sedan gå hem och byta kläder? Ja, men hur stor är chansen att man då går ut igen? Efter att man duschat tar man en duschöl och väntar på att håret skall torka, man sätter sig i soffan och zappar lite och hamnar helt plötsligt framför en repris av ett tv-program man glömt att man sett. Sedan tar man en öl till och sedan är det kört, man blir tröttare och tröttare och till slut övertygar man sig själv att det inte är speciellt roligt på puben ändå utan stannar kvar hemma.

Detta vill jag inte vara med om så jag kommer att byta kläder innan jag går ut på fredag. Så får det bli. Då kanske man skulle ha sin nya äppelgröna skjorta?! Inte omöjligt.

I kväll är det åter dags för en sommartradition. Att stryka kläder framför Allsång på Skansen. Ett trevligt nöje med strykbräda, en kopp te och en macka. Man brukar hinna med två till tre skjortor och någon tenniströja. Och sång förstås.

Efter allsång med strykning blir det Morden i Midsummer, även det en trevlig tradition. Till det blir det popcorn och läsk, jag äter aldrig popcorn och dricker läsk i veckorna utom när det är mord på den engelska landsbygden.

I dag håller jag verkligen tummarna för att mitt bredband har kommit. Nu har det absolut gått 8-10 dagar. Men de skyller säkert på midsommaren. Dagen innan midsommarafton slutade de säkert tidigare och i måndags började alla senare så 8-10 dagar blir säkert 12-14. Snyft. Jag vill ha bredband nu när jag äntligen fått tummen ur och lättat på lädret.

Mvh

Långhalm

Tre möjliga val, varav alla är fel utom ett.

Jag kan ta mig till jobbet på tre olika sätt. Gå, cykla eller åka bil. Fullt normalt, så har ju det flesta det. (Om man räknar bort buss, tåg och t-bana och sånt förstås men dessa val är inte möjliga för mig.)

Jag väljer oftast att ta bilen. Jag tycker att det är bekvämt, snabbt och bra. Det strider mot allt vad miljötänkande heter, men jag väljer det ändå. Jag är vuxen, äger bilen, betalar min skatt, tankar själv och besiktigar den troget varje år.

Men! Det verkar inte vara okej att åka bil när man kan gå och cykla. Nästan varje dag påpekar någon att jag tagit bilen "igen" eller "som vanligt".

Och?

Nästa gång ska jag svara "Ja, sån är jag!". Idag svarade jag "Ja, hur så?" och då visste inte personen vad den skulle säga. Sånt är bra. Jag gillar när folk inte vet vad de ska säga.

// Elaka Ler

Melonsmak - nej tack

Nu vet jag helt säkert. Att tuggummin inte ska smaka melon.

Vaddå melon förresten? Melon smakar inte som dessa tuggisar. Melon smakar helt annorlunda. Det är som skumbananer, de smakar ju inte banan. De smakar ju... skumbanan. En helt annan grej.

Vilket oerhört intressant ämne.

Men Absolut Pear smakar inte päron heller. Den smakar Piggelin.

Absolut Piggelin.

// Ler

Back in the Korridor

Egentligen förstår jag inte varför jag säger att jag sitter i en korridor. Om man skulle beskriva min plats på företaget (rent fysiskt) så sitter jag i ett minst sagt öppet landskap. Långhalm däremot, han tillhör korridoren. Där har han ett fint rum som är pyntat med både det ena och det andra. Mest det andra. Det är listor tror jag. Det kan man nog säga. Han har många listor. I hög.

I övrigt är vi nu bredbandslösa båda två. Jag på grund av någon typ av reparation och han på grund av väntan.

Iallafall så tycker jag att det är skönt att vara tillbaka till jobbet igen. Här får jag vara ifred korta stunder och det uppskattar jag. När man har bjudit hem invånarna i en mexitegelvilla blir man trött efteråt. Det är jag nu. Trött. T-R-Ö-T-T.

Ikväll kommer snygg-Ernst till min TV. Det ska jag fira med jordgubbar och mjölk.

Livet på en pinne. Ernst och jordgubbar. Som grädde på moset.

Långhalm och jag hade lite förbud som vi höll på med fram till midsommar. Inga köp i fikaautomaten förutom livsviktiga saker som glass, läsk (vid dåliga dagar) och tuggummi. Jag vet inte hur vi ska göra med detta nu. Ska vi falla ner i automatträsket eller ska vi förbli ståndaktiga.

Den som lever får se.

// Ler

The end of midsummer 2007 part 2

Det var den helgen det. Den jag fasat för länge. Men den gick den med även om den inte blev som det var tänkt. Tanken var att sitta hemma i regnet och läsa en god bok och äta smågodis. Men strax efter två ringer en av bröderna från extraknäcket och undrar om jag kan köra en buss till Stockholm. En turistbuss med ungrare hade gått sönder i Norra Småland och de behövde köras till den kungliga huvudstaden. På med slipsen och chaufförsleendet och hitta turisterna någonstans utefter E4. Regnet står som spön i backen när jag hittar dem men det är bara att börja bära väskor. Vi ger oss av mot Stockholm längst en blöt trafikpulsåder.

Ungerska är jättesvårt, reseledaren guidar genom Sverige men det är inte många ord man begriper. Jag tror att hon talade om Volvo, SAAB, ABBA (jag tror det vara gruppen), Vadstena och Vättern. Om nu inte dessa ord betyder något helt annat på ungerska för då är jag helt lost.

När vi kommer fram till Stockholm, eller förorten rättare sagt (vi var väldigt nära Lers gamla hemtrakter Frumpan), och passagerarna har klivit ur och jag förbereder mig på att åka hemåt frågar reseledaren (på engelska som tur är) om jag kan vara kvar i Stockholm även på lördagen och köra stadsrundtur med passagerarna eftersom deras buss inte kunde repareras förren på lördagen. Eftersom jag inte hade något planerat och resa tillbaka till Småland på kvällen inte lockade speciellt så sa jag ja. Här kan jag komma med ett tips, om det är någon som känner att den vill vara helt ensam en stund så föreslår jag E4 en midsommaraftonskväll, man är garanterat ensam!

Lördagen flöt på (både bildligt och bokstavligt) med stadsrundtur och andra turistfällor för ungrarna och själv roade jag mig med att hitta en affär som sålde underkläder. Till mig alltså, eftersom jag skulle vara kvar i Stockholm ytterligare en natt för att hämta folk på Skavsta på söndagen behövde jag lite fräscha kallingar. TOTALT OMÖJLIGT. Knark, fnask, vapen och andra Stockholmstypiska företeelser hade jag säkert lyckats få tag på men inte ett par kalsonger! Jag fick tvätta mina kallingar i tvättstället.

Nu är i alla fall denna helgen avklarad och den blev väl kanske inte drömmidsommaren. Alla har vi bilder på hur vi vill att högtiderna skall vara (Ler, till exempel drömmer om en Wham-jul där alla är sams och ingen säger "Bråka inte nu när det är julafton") men jag tror ingens drömbild består av 35 mil på E4, ett tomt och Stängt Stockholm och ett hotellrum 100 meter från E4.

Nu får det var slut på det negativa. Bryt ihop och kom igen. Ni som läser detta kan väl kommentera och komma med förslag på drömbilder på högtider.

Kösenöm från mig till er alla!

//Långhalm

The end of Midsommaren 2007

Så var det över för den här gången. Inte mig emot. Nu har gästerna från mexitegelvillan dragit härifrån och jag får vara för mig själv en stund. Det gillar jag. Lugnet efter stormen är sällan fel.

Jag hejar på att Långhalm ska få sitt bredband snart. Det kommer att hända grejer då tror jag. Ett bredband kan man ha till så mycket. Jag har haft så mycket nöje av det breda bandet så det liknar ingenting. Jag har åkt omkring på det i snart 7 år och jösses så mycket kul man kan ha. Man kan bli inredingsnörd, handla i nätbutiker så att nästan hela lönen tar slut, man kan skaffa nya vänner, man kan blogga (yes!) och man kan skaffa sig olika identiteter. Jag har funnits på nätet i flera skepnade genom åren men alltid kommit på att det är min vanliga identitet som är den bästa och mest enkel-levda (nytt ord!). Man är som man är. Om man inte skulle vara som man är, vem skulle man då vara som?

Imorgon kallar arbetet igen och då får jag träffa Långhalm och alla de andra i korridoren. Det blir najs.

På återbloggande.

// Ler

Besviken

En tidig morgon vid Öresundsbrons betalstation myntade jag uttrycket "Ny dag, nya besvikelser", riktigt så illa är det väl inte men lite besviken är jag allt på min blogg-kamrat Ler. Hon hävdar att hon är näst intill bloggproffs men det var en stund sen hon bloggade på krokofanten. Men hon kanske bloggar någon annanstans än här. Hon har avslöjat att hon har fler identiteter på nätet. Själv har jag bara Långhalm. Man kanske skulle skaffa sig fler. Exempelvis "Pressveck" som förfasar sig över hur man klär sig på arbetsplatser nuförtiden när det är helt accepterat att ha shorts på sig på jobbet. Och t-shirt. En person som gladeligen skulle införa stupstocken som bestraffning för grova brott såsom sandaler med strumpor till eller t-shirts med hårdrockstryck. "Musik hör till fritiden och skall icke blandas ihop med arbete".

Nej, jag tror det får räcka med Långhalm så länge. Och jag är inte speciellt irriterad på Ler heller jag vet ju att hon är upptagen med annat, hennes syster från Mexitegelvillan är på besök. Men ett litet blogginlägg kan väl inte vara så svårt att få till. Men det kommer det vet jag, och jag tror det kommer mycket, det brukar det göra när hon kommer igång.

Mvh

Långhalm

ps. Nej, jag har inte fått mitt bredband än. ds.

Dagens visdomsord

Ler har idag varit ledig vilket gjort att jag kunnat koncentrerat mig på mitt jobb och inte behövt komma med underfundiga kommentarer och ge kloka svar på livets många frågor. I och för sig lite tråkigt eftersom det inte är någon som idag efterfrågat min visdom i dylika frågor.

Igår efter jobbet satt jag och tittade på filmen Om en pojke med bland annat Hugh Grant. Jag är nog lite lik Hugh Grant. Kanke inte lika snygg men utan tvekan lika charmig om humöret är på topp. Fast det finns olikheter också. Jag äger ingen Audi TT (som i filmen) och jag har aldrig blivit tagen på bar gärning i Hollywood. Då var han inte så charmig den gode Hugh. När jag satt och tittade på filmen slog det mig en sak: Det finns inte många saker som blir större om man delar det. Men livet är en sådan sak, det blir mycket större om man delar det med någon. Detta skall jag tänka mer på i framtiden och hoppas att livet blir större.

Dags att gå hem från jobbet och se om Telia lyckats gräva ner mitt bredband än. För grävning måste vara inblandad eftersom det skulle ta 8-10 dagar att får det. Skall det vara så svårt att få det fortare. Detta är inget som nämns i TV-reklamen! "Surfa fritt med Telia bredband! Men först efter 10 dagar".

Men har jag klarat mig utan bredband i 37 år så skall jag väl klara mig några dagar till. Det är inget att hänga sig i läppen för.

// Långhalm

Träsket here I come

Jag trodde inte att jag skulle sjunka så lågt att jag började blogga på arbetstid. Men nu är jag där. I arbetsbloggsträsket.

Jag frågade Långhalm om han tror att vi är de enda som startat en blogg här på företaget. Han svarade att vi kanske är de sista som gör det. Det fick mig osökt att tänka på vilka olika konstallationer (stavas det så?) som kanske finns här. VDn med teknikchefen kanske? Det mest intressanta är kanske ändå vad de isåfall skriver om. Det skulle man vilja veta. De kanske har en modeblogg? Skriver om slipsar och tangopjuck?

Jag tycker att Långhalms första inlägg är strålande. Bra jobbat. Nu är du där också. I träsket.

Jag jobbar min sista dag för den här veckan idag. Sånt ger mig lite panik. Jag vill rensa rent hela skrivbordet för att kunna sova gott i midsommarhelgen. Det är vackert med blommor under kudden på midsommarafton, men inget söver en så gott som ett rent skrivbord på jobbet. (Vad är det jag inbillar mig? Att chefen läser detta och att jag skulle få plus i kanten eller?).

Fridens liljor.

// Ler

PS. Leran tror jag får bli mitt smeknamn. Coolt liksom. "Tjena jag heter Leran." Ballt. DS.

Jag är med blogg!

Då har det hänt, jag är med blogg! Detta trodde inte jag skulle hända men jag har bestämt mig för att testa. Bloggkamraten Ler har sagt att man kan skriva vad som helst så jag får försöka.

Jag skulle klippt mig idag. Men på morgonen ringde de och sa att frisörskan var sjuk. Tjurigt, jag som var tvungen att klippa mig! Inte för TV:s skull, det dröjer nog ett tag till, men för mitt andra projekt. Jag kan inte ha ovårdat hår då. Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Eller klippa det själv.

Om vi kommer i TV i sommar så vet jag vad jag skall ha på mig. Min nya äppelgröna skjorta (nej, detta är ingen modeblogg) eller möjligen en tenniströja. T-shirt är nog lite för fräckt för mig. Skjorta blir bra, Tone gillar nog det.

Detta var mitt första blogginlägg. Kanske inte är så dumt ändå.

Mvh

Långhalm

Jag är först, jag är först...

Man vill ju gärna visa sig från sin bästa sida såhär i början. Vilken som är den bästa sidan vet jag dock ej. Kanske gillar jag min vänstra bättre än den högra. Från mitt håll sett alltså. Typ inifrån sett.

Dessutom vill man ju gärna vara snygg och beredd redan nu. Vi är ju helt säkra på att vi snart sitter i morgonsoffan hos Tilde de Paula och berättar om hur det var när vi startade upp detta. Undrar om man kan ha svarta och vita kläder eller om det ser fult ut i TV. Jag har ju alltid svarta och vita kläder. Förutom när jag har grått. Detta gillar folk att påpeka. Som att jag inte visste det själv. "Va? Jag trodde tröjan var röd och orangeblommig!?!".

Men "hej" i alla fall och nu är det första inlägget klart.

Dags för nästa! Hör du det Långhalm där borta i korridoren? Vad ska du ha på dig i morgonsoffan?

// Ler